Mitt bollplank

Tack finaste Yggis för allt du gav mig, vilken häst du var 💞👍. Och tack Anette för att jag fick förtroendet att rida din fina prins även om jag satte igång motorn och kämparandan i tanthästen. Nu galopperar du ihop med Wynja på de evigt gröna ängarna el rättare sagt så far ni nog fram i pass båda två. Du kommer att fattas oss i omhälla 😢💔

 

Mkt har hänt under den senaste tiden och det har satt igång många tankar. Vad vill jag med livet och hur kan jag förändra?

Jag vet att jag i en ny relation oavsett om det är vänskap el förhållande ger liiite för mkt och lite till i början och tappar bort mig själv vilket resulterar i att jag efter ett tag  istället drar mig undan och muren byggs på med ett lager. Jag får svårare och svårare att släppa in nån i mitt liv för jag vill inte känna att jag inte duger el räcker till och det gör mig stressad. Folk säger "du duger precis som du är" men är det verkligen så för visst är det lätt att säga så till nån istället för att påpeka saker om personen?

 

Saknar ridningen enormt och det är ju ett sätt för mig att koppla av. Funderar på att ta en foderhäst men varför säger Linda du har ju snart din häst. Snart???? Det är ju inte förrän i april - maj som det är dags. Hon har ju sin fina häst och alla ev träningshästar så hon får ju sin ridning men alla tänker vi olika. Jag skaffade ju Wynja för att jag saknade ridningen och kände att två ridhästar kommer jag att fixa....just nu har jag ingen. Blir sååå jävla rastlös på ren svenska. Visst jag har Diva som behöver sitt men jag kan ju inte bara ta promenader med henne hela tiden. Och inte har jag ett hus att pyssla med heller.... Gahhh!!

 

Ja ja nu ska jag ut i solen och ladda inför en kväll med dansgänget. Var förresten och dansade i onsdags och det kändes ok men jag vet inte....