ÅNGEST!!!!!!

Sova får jag ta och göra i nästa liv för det går tamef-n inte, vaknar alltid tidigt. Jag borde ju vara utvilad om jag nu vaknar av mig själv men känner mig helt jä-la slut och blir irriterad över minst lilla grej. Vilma kraken hon känner nog på sig att nåt inte är bra och vill vara nära mig som ett stöd men jag blir bara så tokig på henne när hon svansar efter mig HELA tiden. Är ju en planeringsmänniska och just nu har jag inte helt koll på läget och då blir jag stressad. 

Har haft ångest ngr dagar nu över husköpet. Det är mkt som behöver göras med huset och jag kan/vet inte hur man gör. Bla så behöver verkligen fönsterfodrena komma på plats och så skulle det behövas ett element till i vardagsrummet och i köket. Visst jag kan anlita hantverkare men vem betalar dem?? Återigen är det där dilemmat med att vara själv eller att inte ha en tjock bankbok. Vi har aldrig haft en tjock bankbok i min familj så jag vet inte hur det känns att ha det :( . Jag fick lära mig tidigt att det kostar att leva och fick betala "hemma" redan av min första intjänade sommarjobbslön. Det som orsakat det djupaste hålet i min ekonomi är dock förlusten i samband med försäljningen av gården i Medåker och skiljsmässan och det verkar vara höga kanter i det hålet. Var nog lite för snäll och tänkte inte så mkt på mig då.
Pappa har inte tid eller lust att hjälpa mig med huset och lillebror skäms nog över mig. Frågade pappa om han iaf kunde hjälpa mig med veterinärräkningen som är på g och så får han pengarna så fort de betalat Lady men han sa "NEJ det får du lösa själv" . Ja på ett eller annat sätt så MÅSTE jag ju lösa det. Funderar verkligen allvarligt på att ta en break från hästarna nåt år så att jag kan komma ifatt med energin och ekonomin men fy så tråkigt det skulle bli.

Messade Magnus häromdan IGEN och den här gången fick jag "snälla" svar. Ja jag ville ju bara ha hjälp med dieselvärmaren och det fick jag. Funderar på om jag ska messa och fråga om han kan hjälpa mig med transporten och bilen men vill ju inte att han ska börja tro nåt han med. Pappa vill ju inte hjälpa mig med det heller och det kan jag verkligen inte fixa själv så då måste jag be nån kunnig om hjälp men det verkar som att de jag frågar tror att vi ska bli ett par bara för det. Tur att jag inte frågat nån tjej då om hjälp :) . Alltså karlar kan hjälpa sina killkompisar utan att de räknar med nåt mera men så fort det är en singeltjej så tror de att nu har vi nåt på g, VARFÖR är det såååååå?????? Jag försöker ju hjälpa de jag kan och vill inte ha nåt annat än ett tack tillbaka. Så klart att man ställer upp och hjälper vänner, eller ?

Foxy trivs verkligen här i huset och far runt med en väldans fart emellanåt men jag tror fortf att hon saknar en kattkompis, Vilma duger inte riktigt.

Näe dags att sättta fart nu då.


tjingeling

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0