Anahita är ÄNTLIGEN hemma

Ja efter tisdagens dividerande om transportören skulle ta med Anahita eller inte så kände jag att "Näe jag struntar i henne" men samtidigt så var hon ju till fullo betald och jag kände direkt att ngr pengar får jag inte tillbaka av säljarna. Hon är ju oxå, i mina ögon, väldigt fin och jag vill ju verkligen ha henne.

Vid halv 11 igår så fick jag ett mess att nu var hon lastad och på g, hade då precis skickat iväg ett oroligt mess, och en stund ringde Lena även upp. Gick sen och trampade och tittade på klockan. Vid tjugo över tre så ringer transportören Pelle och undrade om jag möjligen kan hämta henne på Örebrotravet vid 21-tiden för han var ngr tim sen, henne hade det tagit 1-1 1/2 tim att lasta och då var hon inte den värsta den dagen, och han skulle helst vara avlastad och klar i Stockholm vid midnatt. Självklart sa jag att det ordnar jag och som vanligt ställde Linda och Emma upp och följde med. Vid en kvart i tio rullade hästlastbilen in på travet och då var jag rätt skakig för skulle vi få på henne på min transport, som dessutom hade en ficklampa som provisorisk innebeslysning då nåt är fel på min, och hur stressad skulle hon vara. Hon lastades ur som 4de häst och var faktiskt rätt lugn. Vi fick hjälp av Pelle att lasta och det fick faktiskt bra det med. Hans kommentarer vill jag dock inte skriva här men TACK snälla för att du tog med henne. Hemtransporteringen gick oxå utan problem och även urlastning hemma. Väl inne i boxen så gick hon mest runt och gnäggade efter Flingan och Lina den gamla kossan högg i gallret.

Imorse så skulle Emma och jag släppa ihop Anahita med Lina & Ani och det gick rätt lugnt till. De drog ngr vändor men sen lugnade sig de gamla märrarna och började beta. Anahita sprang runt, gnäggade och letade efter Flingan. Emma såg då att hon var blodig på mulen och jag fångade henne. Jajamen ett stort glipande sår snett ner får ena näsborren. Jippie!!! :( :( . Ja men då var det bara att försöka få tag på Kristin och invänta ett veterinärbesök och späda på veterinärkostnaderna som nu börjar bli höga.

Mina nya arbetskamrater var väldigt förstående och i och med att vi inte har igång datorer mm så kunde jag smita ifrån när Kristin ringde på em.

Emma ställde återigen upp som hjälp och Anahita kom när vi gick ut till hagen och var helt lugn i stallet med trots att hon var själv. Kristin kom och såg på en gång att såret borde sys så det var bara att ge lugnande och börja. Anahita var duktig under hela proceduren men hon är himla stark. Nu får vi hålla tummarna att stygnen sitter så att det inte blir ngr komplikationer. Det kommer att bli ett litet ärr.

Såret går snett ner från näsborren till hö i bild, dvs hennes vänstra, ner till drygt halva mulen och var djupt. Kristin tror inte att nån av märrarna har orsakat det utan att hon har skurit sig på nåt. När vi sen släppte ut henne igen så sprang hon vid grinden och ville med oss in igen. Lilla gumman :) Tack snälla Emma och Peter för hjälpen.

Har varit iväg en sväng till Björka och hämtat spån och även hunnit fixa lite käk.

Ska väl ta och knalla upp till stallet nu och ta in hästarna, Emma är där och erbjöd sig göra det men jag vill kolla på Anahitas mule och så behöver Vilma och jag röra på oss.

Sen blir det duscha och slappa i soffan en stund. Hoppas att vi får lite mera ordning på grejorna på jobbet imorrn.

Ha de så gött

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0