Förstå????
Ja hur ska man göra för att få personer att förstå vad man känner och inte känner utan att såra?.......... Och hur förklarar man för nån att personen i fråga faktiskt har sårat antingen sen själv eller en annan person? ......... Och hur förklarar man för en vän att man tycker väldigt mkt om honom men enbart som en vän och ABSOLUT inte vill förlora den vänskapen? .........
Jag har väldigt svårt att släppa folk nära inpå livet och har heller inte just många vänner utan är rätt ensammen. Ibland så känns livet rätt trist pga detta men å andra sidan så behöver jag inte bekymmra mig om så många andra. Detta gör väl att jag lägger ner väldigt mkt energi och känslor i mina djur och allt runt omkring dem och blir pga det ännu tråkigare.
Jag har väl aldrig varit "tjejig" och umgicks mkt med ett glatt gäng Finspångsraggare under min uppväxt och de är bland de trevligste människorna som jag lärt känna. Saknar dem emellanåt. Mitt ex Magnus sa en gång till mig att "hur vore det om du nångång brydde dig om hur du ser ut?" och gissa om jag blev förvånad för varför blev han tillsammans med mig om han inte tyckte om hur jag såg ut. Har aldrig riktigt försått vitsen med att få ögonbryn plockade och färgade, håret klippt var 8de vecka eller panikshoppa senaste modet när det gäller kläder och skor hur fult det än är. Jag har aldrig lagt ner så mkt tid, energi och pengar på mig själv och mitt utseende för jag tycker att det är insidan som räknas. Har på senaste tiden tänkt mkt, kanske för mkt, och börjat fundera på om mitt liv skulle se annorlunda ut om jag tog tag i ovanstående saker men jag förstår ju inte riktigt hur det skulle påverka det. Jag trivs med att jobba och sen spendera tid med hund och häst, ja och med lilla Foxy förståss. Näe varför ska jag ändra mig för att passa in i det normala samhället. De som förstår sig på mig tycker oxå om mig och vill oxå umgås med mig :)
Snart blire tacos MUMS!!!!
Jag har väldigt svårt att släppa folk nära inpå livet och har heller inte just många vänner utan är rätt ensammen. Ibland så känns livet rätt trist pga detta men å andra sidan så behöver jag inte bekymmra mig om så många andra. Detta gör väl att jag lägger ner väldigt mkt energi och känslor i mina djur och allt runt omkring dem och blir pga det ännu tråkigare.
Jag har väl aldrig varit "tjejig" och umgicks mkt med ett glatt gäng Finspångsraggare under min uppväxt och de är bland de trevligste människorna som jag lärt känna. Saknar dem emellanåt. Mitt ex Magnus sa en gång till mig att "hur vore det om du nångång brydde dig om hur du ser ut?" och gissa om jag blev förvånad för varför blev han tillsammans med mig om han inte tyckte om hur jag såg ut. Har aldrig riktigt försått vitsen med att få ögonbryn plockade och färgade, håret klippt var 8de vecka eller panikshoppa senaste modet när det gäller kläder och skor hur fult det än är. Jag har aldrig lagt ner så mkt tid, energi och pengar på mig själv och mitt utseende för jag tycker att det är insidan som räknas. Har på senaste tiden tänkt mkt, kanske för mkt, och börjat fundera på om mitt liv skulle se annorlunda ut om jag tog tag i ovanstående saker men jag förstår ju inte riktigt hur det skulle påverka det. Jag trivs med att jobba och sen spendera tid med hund och häst, ja och med lilla Foxy förståss. Näe varför ska jag ändra mig för att passa in i det normala samhället. De som förstår sig på mig tycker oxå om mig och vill oxå umgås med mig :)
Snart blire tacos MUMS!!!!
Kommentarer
Trackback
