Mitt bollplank

Ja inte vet jag vad jag ska säga om träningen ikväll. Berättade iaf för Ewa att jag tyckt att hoppningen känts "olustig" sen träningen för ngr veckor sen när Linis dribblade med bommarna. Hon sa efteråt att det är bättre att ta tag problemen än att gå och dra på dem. Nåväl markarbetet gick bra men sen när det var dags för hoppningen så knöt det sig i magen IGEN. Hoppningen gick bra och jag började få en lugnare känsla i magen men då river vi på en oxer och allt bara känns blähä igen, jag var faktiskt nära att ta till lipen och gå ut ur ridhuset då. Alltså det är svårt att förklara känslan för andra. Jag tror att alla som hoppar och rider har känt liknande nångång men kommit över det rätt fort igen. Varför kan det inte göra det för mig????? Jag är visst extra känslig nu för detta tjat om HUR högt vi hoppade stör mig nåt såååå fruktansvärt. Är det inte bättre med en bra runda på en lägre höjd än en hafsig runda på en högre höjd. Ja ja Linda sa till mig att inte lyssna då och det har hon ju så rätt i. Vi har ju alla olika mål oxå. Jag är supernöjd med min och Linas nivå och det vi har åstadkommit och då särskilt med tanke på alla skador och hennes ålder. Fast jag tror inte att vi hade satsat högre även om Lina vore yngre och haft kapaciteten för mer för det tar så mkt tid, pengar och energi och det har jag inte.

Ha ha Linda hittade en "ny" åt mig ikväll oxå men jag tror inte det va.....tanken har slagit mig för läääänge sen men jag tror inte att vi passar ihop.


Kände för att ta mig en sup eller två efter träningen men det slutade med o'boy :) och det var nog godare. Får hem Razz till helgen så då kan det bli annat.

Jag ska väl ta och prata lite med "den andra" som bor här nu då och så får vi hoppas på en lugn natt.

Hua kom precis på att jag ju ska till tandhygienisten imorrn :( .

Hoppas att ni får en fortsatt bra vecka...