Domen :(
Hade tid på Annalysen halv 9 imorse och var där i god tid. Ja Anna Arvill sa direkt att det hö ögat går ju inte att göra så mkt åt mera än att hålla trycket nere så att vi möjligtvis kan låta Vilma få behålla det. Trycket hade inte gått ner så mkt som de velat i det så vi fick ytterligare en sort ögondrp och ska tillbaka på tis. Sen började hon undersöka det vä och hon såg inte alltför glad ut så jag förstod ju direkt att det inte var bra. Vi gjorde flera undersökningr och den sista kunde hon inte genomföra helt pga risk för att trigga igång samma sak som troligen hänt i det hö. Det är ngt som håller på och lossnar i ögat, kommer inte ihåg vad hon sa att det är, och som ibland fäster igen men oftast så fortsätter det att lossna och det är inget man kan göra ngt åt. Det som är viktigt är att se till att trycket inte ökar för då blir det bråttom. Detta är troligen det som hände den dära natten då Strömsholm trodde att hon fått en propp och som sen Kristin tolkade som en ögoninflammation. Ja trycket hade säkert ökat dagarna innan men jag hade inte uppmärksammat det iom att Vilma inte visat nåt eller att ngt synts på ögat. Måste nu in med jämna mellanrum och mäta trycket så att det inte kommer smygande. Anna sa att det är en tickande bomb och det kan utlösas när som helst :( :( . 
Måste tänka över allt ordentligt nu för jag vill inte att Vilma ska ha ont och jag vill ta rätt beslut. Alltså det är ju bara 2 saker som jag har att välja mellan och det är ju :
* låta allt vara som vanligt men självklart ta bort det dåliga ögat för att förhindra komplikationer och invänta den "tickande bomben" och ta beslutet då
* låta henne få somna in nu medan hon fortf är någelunda pigg och inte verkar ha ont
Kommer säkert få höra många olika synpunkter på dessa 2 punkter men det är mitt beslut och vad jag än kommer att besluta så kommer det att vara för hennes bästa. Hon är min allra bästa vän, har varit mitt stöd under så många år och alltid snällt fogat sig efter mina ryck när det gäller flytt,förhållanden mm så hon förtjänar att få avsluta med flaggan i topp och inte vid ett troligen akut Strömsholmsbesök utan nån syn överhuvudtaget och med värk.
Vilken trevlig nyårsafton och kommade 40-årsdag det kommer att bli. Visst livet kommer att gå vidare vilket beslut jag än tar men idag känns allt bara skit och jag vill inte ha en massa medlidande för det är ingen annan som kan förstå känslan jag har och det hjälper inte heller.
Åker bort till bästa faster imorrn och hoppas kunna släppa tankarna på allt en liten stund iaf. Linis hon får stå ngr dagar nu för jag har helt tappat lusten vad det gäller ridningen. Nu blire till att fixa lite här hemma och duscha innan det är dags för jobbe.
