Mitt bollplank

...igårkväll när jag klev in stallet så saknade jag Anahitas pigga gnäggning och tårarna kom direkt. Min lilla fina häst :( . Det hade iaf gått bra och hon hade varit lika lugn att lasta av och det känns så bra. Är man bara lugn så tror jag att hon har förtroende för en och då blir hon automatiskt mkt lugnare. De tycker iaf inte att det är ngr problem med hennes "upptåg" utan tycker bara att det är roligt med en pigg och nyfiken unghäst och sen så är hon nog uttråkad och hittar nog på bus bara för det för tjurkärringen Lina busar ju inte gärna, måste ju göra nåt för att bli av med överskottsenergin, men de såg iaf ut att trivas ihop ute i hagen och åt tom från samma höhögar. Hoppas att hon får en kompis att busa runt med nu.

Testade Skype igår och det fungerade rätt bra. Har mailat mina kompisar i USA att de ska fixa det så kan vi se och prata med varann. Hm då måste jag träna upp min engelska lite.

Jobba ngr tim till sen blir det snabbt upp till stallet och mocka, ev stallmöte, och sen ska jag hämta Nattis och Oskar så ska vi ut till pappa och käka smörgåstårta. Om nu inte Lotta har försagt sig så vet inte pappa om att de kommer med mig idag och jag hopaps att han blir sååå glad. Det är lite synd att brorsan, Guje och Frida inte kommer idag för jag tror att Nattis och Oskar skulle må bra av att träffa dem. De har det inte så lätt mina kära syskonbarn men de kämpar på och jag vet att de kommer att klara av det här och de vet ju oxå att vi finns här för dem om det är nåt. Förstår bara inte hur en del saker kan hända och varför ingen förstår eller lyssnar. Man ska glömma det som hänt och blicka framåt istället och det önskar jag att flera gjorde. Jag har valt bort vissa personer ur mitt liv och det är inget jag ångrar eller kommer att ändra på men kommer att tänka till innan jag liter fullt ut på nån ny vän.

Näe måste jobba på nu...ledig imorrn och på tis är vi på utb i Stockholm