Mitt bollplank

...har jag börjat jobba igen och det ska bli rätt skönt med lite "vardag" och rutiner igen.

Det har hänt lite trista saker här och stämningen är inte på topp. Jag gör allt jag kan ( mockar och fodrar hästar, försöker hålla någelunda rent i köket och försöker fixa käk åt grabbarna, tvättar mm mm ) för att jag ska kunna hjälpa till och försöka få Uffe på ngt bättre humör men det går inget vidare och det känns inte som att jag räcker till. Johanna/stallchefen/bästa kompisen var hit en sväng igår, Uffe skulle visst ha åkt till henne och hjälpt henne med Hilda men det blev ändring, och han blev annorlunda på en gång. Linda och Jan kom från Danmark sent inatt och idag är Uffe oxå på samma gladare humör som han var igår. Det är mkt med hans liv och leverne men samtidigt så får jag ju inte glömma bort mig själv och återigen är jag på väg att göra det men vill ju bara att han ska vara glad och lycklig. Ibland känns det som att jag är i vägen, till besvär och till ingen nytta. Han har många vänner och han pratar mkt och ofta i telefonen och det är lite trist. Att han tom inte kunde strunta i att svara i den på festen förra lör tyckte jag var skittrist men men vi är ju alla olika.

Jag tror att det är visning på huset idag men jag har inget hört från mäklaren. Lite trist då jag pratade med honom o vad jag tyckte och tänkte om ngr mäklare....

Uffe är iväg och kör djur till slakteriet och jag ska nog ta och ge mig ut i skogen med Vilma och leta kantareller. Bra ställe att ge utlopp för känslor oxå och då ser inte heller nån mig .


Ha det så gött ni som ev läser detta.