Mitt bollplank

...det verkar gå kalasbra med Julia och Lina och det gör mig så glad. Hon har lite kort utlagda på sin fb samt i sin blogg ( http://juliiaolssoon.blogg.se/ ). Jag blir lite tårögd när jag ser min fina häst men jag vet att jag behöver den här pausen och Lina kommer ju göra så att Julia får ett kalasbra sista år på hästgymnasiet.

 Så här såg det ut när jag vaknade härom morgonen, synd bara att Vilma hann lyfta på huvudet.

Mitt lilla hus är nu ute på "mäklarannons" och jag kan gissa att det snackades runt om i stugorna i Pålsboda när de såg annonsen. Istället för att spekulera i varför jag säljer så uppskattar jag frågan rakt på.

Jag är, som jag misstänkte att jag skulle bli, rastlös och känner mig stressad vilket gör att vi inte riktigt drar jämt. Alltså vi lever våra liv så totalt olika och det är en STOR förändring för mig och det är skitjobbigt emellanåt. Vilma känner oxå av att jag inte mår helt ok och är en liten pain in the as men hon vill ju bara "trösta" mig.

Det här var den första midsommaraftonen på många år som jag inte firade nyduschad, uppklädd och med fint dukat bord och jag saknade lite av det trots att jag inte är så mkt för allt detta firande. Kom faktiskt ngr tårar.

Näe tänkte ju bara göra ett kort inlägg så att nyfikna läsare vet att jag lever.

Tjingeling