Mitt bollplank

Jag drog till Kumla igår em/kväll för att hälsa på Frida, ja de andra två oxå förståss, och hon är ju lika go som vanligt. Hon kallar mig för vovve men det gör hon visst oxå med Gujes brorsa Ken fast när hon säger vovve och pekar på mig så vet vi ju iaf att det är Vilma hon frågar efter. Fick god mat som vanligt och det är ju inte därför jag åker men tackar så klart inte nej.



Jag vet att det är dryga två mån kvar tills jag måste vara ute ur huset men känner lite panik och ångest eftersom det inte verkar finnas nån lägenhet som jag kommer att trivas i. BLÄÄÄÄÄ!!!!!

Vilma har ju som ni vet knölar lite här och där och nu ska jag nog ta och ringa Kristin så får hon ta bort den stora på ryggen. Ja alltså jag tror inte att den stör Vilma men den påminner mig hela tiden om vad som komma ska och att hon har flera. Kristin har ju sagt tidigare att hon vill ta bort så många som möjligt men det klarar inte jag av och hon vill oxå skicka iväg dem på analys. Alltså jag kommer inte att klara mig utan min älskade lilla vovve. Visst Vilma är en pain in the as emellanåt men hon har funnits där som stöd för mig och hon får mig att tänka på annat och komma ut och röra på mig. Vill inte förlora min älskade Duckpond Mocka Candy <3 .
Jag borde oxå leta reda på katternas och hennes vaccintyg för det känns som att det är dags för ngr sprutor.

Idag blir det väl till att fortsätta med det jag inte hann igår men det är mest blommorna och dammsugning som ligger på agendan. Ska väl kanske böka fram sängramarna och ta lite kort så att de plus bordet kommer ut på Blocket.

Näe lite te nu då..