Mitt bollplank

Fick ett mess tidigare idag från min kära kusin Linda med en länk och har varit inne och kollat på det flera ggr och har även nu ikväll gogglat lite själv och det är nog så att jag har fått en släng av panikångest. Det låter ju rätt fånigt ju men när jag läser alla symtom så stämmer ju flertalet in. Har ju flera ggr sagt att jag borde nog gå iväg och prata om vissa saker som har hänt i mitt liv, det finns oxå andra som känner mig som har sagt åt mig att gå iväg, men det känns ju såååååå fånigt. Vet att jag kommer att börja böla för jag är ju fan så larvig när det kommer till känslosamma saker. DEt börjar kanske bli dags nu!?!

Kör på nu med Linis och så länge hon är feberfri så kommer jag att fortsätta att sätta igång henne. Hon har ju bara stått helt i knappt 3 v och de rör sig ju rätt mkt i hagen så de borde väl inte ta alltför lång tid att få tillbaka henne i någelunda form. Vill samtidigt inte ha för bråttom så att det blir nåt mer skit med henne. Har ju läääänge tänkt skaffa en dressyrsadel till henne för jag tror att hon kommer att gå bättre när jag rider henne i en sån för hon går ju så himla bra när jag rider utan läder och verkligen kommer ner i sadeln och kommer åt om henne. Vill ju helst ha en Zaldi eller en sån som jag hade förrut, en Baines, men vi får väl se vad som passar Lina, mig och plånboken.

Ska försöka ta och sova nu....POSITIVA TANKAR NU DÅ!!!!