Mitt bollplank

...har jag börjat få inför torsdagen och känner även lite panik. Känner mig oxå som en "mördare" men vet oxå att det här beslutet kommer alla djurägare till och jag gör det ju för älskade Vilmas skull för fick jag välja så skulle hon få finnas kvar i många år till. Hon är ju min bästa vän och mitt stora stöd i livet. Hur ska det bli????? Det kommer inte vara nån som möter mig i dörren när jag kommer hem med munnen full med gosedjur glatt viftandes på svansen. Inte nån som drar mig ut på promenader i ur och skur? Ingen som  lyssnar på mig när jag funderar över livet, ingen som tröstar mig när jag ledsen och ingen som är en pain in the as och får mig att rycka upp mig när jag är ner? Ingen som ligger nära mig i soffan när jag glor på tv/datorn och ingen som svansar efter mig så fort jag rör mig i lägenheten. Ingen som får mig full i skratt när det busas och ingen som tigger i köket. Det kommer att bli så förbannat ensamt och tomt och hur i helvete ska jag orka med det ????