Mitt bollplank

Igår var det ju så fint väder så vi tog som vanligt våran lite längre promenad ner till lillsjön för där borta kan hon springa lös utan att jag behöver oroa mig för bilar. Vi hade väl kommit halvvägs och precis gått över åbron nere vid Lillsjön när Vilma helt plötsligt börjar halta rejält. Hon sprang framför mig så jag såg ju att hon inte snubblade eller ngt utan hon börjar bara att halta, inget pip eller nåt innan heller. Kollade tass och ben men såg inget och jag fick oxå trycka och klämma. Vi hade ju en bit hem men jag tänkte att tar vi oss bara upp på byagatan så kan jag hoppas på tur hos Ulrika eller hos Erik men ingen av dem svarade. Vi gick sakta och vi kyrkan stannade Vilma och tittade på mig...stackars lilla älskade hund. Jag hade ju lite godis i fikan så hon fick lite och så linkade vi vidare hemåt med pauser emellanåt.

Fick tag på Kristin som fixade smärtlindring till henne och idag är hon ngt bättre iaf men som jag sa till Kristin så har jag nu bestämt mig för jag ville att hon skulle få sluta på topp och inte behöva lida och att jag skjuter på "det" är enbart för min egna skull nu, nu har hon ju ont och jag mår piss för det. Tanken är att "det" ska ske på tors men om Vilma verkar ha ont på mån så händer det redan då. VILL INTE :( :( :( :( !!!!!!!!!!!!!! Ska bara mysa med henne de här närmaste dagarna och göra det bästa för henne.