Mitt bollplank

En jobbarkompis undrade idag hur jag orkar med allt det jobbiga med Vilma helt själv och jag vet ju inte ännu om jag kommer att göra det. Jag vet dock att jag har goda vänner som kommer att finnas där för mig men har ju inte nån aning om hur jag kommer att reagera. Har tagit sem hela veckan och hoppas att det "räcker". För er som inte förstår så kan ni jämföra med att typ er bästa vän har gått bort....