Mitt bollplank

Jag har sen ngr veckor tillbaka påbörjat en låååång resa och det är emellanåt väldigt kämpigt. Har valt att göra denna resa på egen hand då jag hoppas att det kommer att stärka mig som person men tror att jag nog skulle behöva hjälp av nån kunnig, inte nån besserwisser utan nån som vet vad den pratar om, ibland för att få en push framåt istället för att ramla tillbaka i samma grop igen.

 

Ett tag i mitt liv så mådde jag inte riktigt så bra pga av min dåvarande livvsituation men det späddes säkert på av "grunden" som jag nu jobbar med. Bla så litade jag inte på nån, rasade i vikt hur mkt jag än åt men det var inget jag själv märkte och höll näsan precis ovanför vattenytan. Hade mina djur då inte funnits där så tror jag att vattnet hade blivit för djupt. Jag minns att jag vaknade en natt genomsvett av panik. Jag tänkte då att "nej fan det här ska fan inte vara anledningen till att jag slutar mitt liv för så jävla dålig som människa kan jag bara inte vara" . Väntade sen till morgonen innan jag ringde till min kära faster och berättade allt, hur dåligt jag mådde och hur jag hade tänkt avsluta allt för jag hade allt uträknat. Hon tänkte kasta sig i bilen och komma direkt men jag sa åt henne att det då var lugnt men hon kom ändå sen på dan. Ja ja tänker ni nog nu, hade jag velat ta livet av mig så hade jag gjort det men fullt så dåligt hann jag inte må innan jag fick ett uppvaknande plus att jag hade mina goda vänner Sockan, Anna och Marina att tacka för att jag orkade hålla näsan där ovanför vattenytan. Men jag kan lova er att jag fortfarande kan minnas exakt hur jag skulle ha gjort!!  Vet oxå numera att jag INTE var orsaken till ngt som jag då trodde att jag var.

 

Nu berättar inte jag det här för att jag vill ha medlidande utan det känns rätt skönt att få lite ur sig vilket ju oxå är anledningen till mitt bollplank. Har återigen funderat på att göra den icke offentlig då det räcker för mig att bara skriva av mig men ibland har det kommit både negativ och positiv feedback på mina inlägg som har känts jäkligt bra, ngr har fått mig att tänka till/om men ngr har fått mig att känna mig på rätt väg :) vad det gäller hästen eller livet i allmänhet.

 

Jag är inte perfekt och kommer ALDRIG bli det, vet inte hur en perfekt människa är för finns det såna? Jag vet vad jag måste jobba med och vad jag behöver bättra mig på men det kommer att ta tid. Jag vet att man aldrig kan bli omtyckt av alla, vilket jag inte behöver bli,  men att bli accepterad av alla tycker jag är en självklarhet. Jag vet att jag är en sån det pratas om när jag lämnat rummet/platsen men so what, har man inte stake att säga det rakt till mig så är det inte värt att bry sig om :) .

 

Resan är iaf påbörjad och med hjälp av riktiga vänner och mina djur så vet jag att jag kommer att nå resans slut och då vara en glad och lycklig människa.