Mitt bollplank

Ha ha känner mig som en töntig fjortistjej men är så jävla glad över Lindas mess. Vips så åkte självförtroende upp till knäna men vet ju att det kommer att åka ner till fotknölarna om inte ända till skosulorna på mån igen :) . Jag kan ju inte rida islandshäst och ändå fick jag så mkt beröm över Kjói's form och kondis. Den är tom så pass att Linda blev lite tävlingssugen, får peppa henne att starta på vårtävlingen :) . Jag är dock inte det minsta sugen på tävling men däremot på att få börja tölta och faktiskt på att träna. Hennes mess är verkligen ett kvitto på att jag kan lita på min kunskap och att jag måste våga tro på mig själv. MEN...jag måste lära mig att hålla kraven på rätt nivå så att vi går framåt och inte bakåt. Jag kan lova er att från det att Linda messade att hon skulle rida tills hon messade hur det gått så hann jag tänka många konstiga tankar och trodde nästan att min tid med Kjói var över. Och fatta sen känslan jag fick när jag läste hur det gått :) :) . Denna lilla vita häst har redan intagit en stor plats i mitt djurälskande hjärta och jag är så tacksam för att UlrikaS sa åt mig att svara på Lindas annons trots att jag trodde att jag inte skulle duga åt Linda. Nu vet jag att det här är bara början och jag kommer att få så mkt roligt tillsammans med Kjói.

Näe man får ju sova 1 tim mindre så det är väl dags att slå igen de här blå. Jobba och sen sadelprovning imorrn och så hämta fina Diva förståss.

Natti natti