Paus...
Jag har bestämt mig för att ta en paus från hästarna och både Annlis och Linda tycker att det är tråkigt för de tycker att det funkar så bra med mig. Tack snälla för att ni finns <3 .
Jag mår inte hundra just nu men kan inte sätta fingret på vad det är och kör därför uteslutningsmetoden och börjar med hästeriet.
Att inte äga hästen själv stressar mig kanske mer än vad jag tror. Vet ju själv hurdana krav jag skulle ha på en fodervärd och vilket ansvar har man egentligen inte som fodervärd.
Jag vet att jag har höga krav på mig för att duga och passa in och det är nog också ngt som påverkar hur jag mår. Att jag lever själv är ju inte ngt som jag kan göra så mkt åt, jo jag kan ta första bästa bara för att slippa det men hur kommer jag må då, och det är säkerligen ngt som också påverkar hur jag mår. Det är ensamt att inte ha nån att ventilera med och som bryr sig om en på det där speciella sättet. Nån som kokat en kopp te tex tills man kommer hem från ett kvällspass. Men men det är ju ingen risk att det blir nån ändring på det för chansen att han med stort H ringer på dörren bara så där är ju obefintlig :) . Jag har inte så stora krav som ngr av er tror men det måste ju också fungera. Och vågar man lita på han med stort H ??
Just nu snurrar mängder med tankar i skallen på mig och det är ett rejält kaos. Har krypningar i hela kroppen, mår illa, rastlös men känner inte för att göra ngt och gråter för lilla minsta. Är detta vad man kallar en höstdepression eller vad är det?? Tänkte först inte skriva om hur jag mår här för jag vet allt att det finns nån som säkerligen skrattar gott när de läst och de som bryr sig om mig vet om hur jag mår eller har känt av det men gör det iaf för det kanske kan ploppa upp ngt råd om hur jag ska tänka.
Jag mår inte hundra just nu men kan inte sätta fingret på vad det är och kör därför uteslutningsmetoden och börjar med hästeriet.
Att inte äga hästen själv stressar mig kanske mer än vad jag tror. Vet ju själv hurdana krav jag skulle ha på en fodervärd och vilket ansvar har man egentligen inte som fodervärd.
Jag vet att jag har höga krav på mig för att duga och passa in och det är nog också ngt som påverkar hur jag mår. Att jag lever själv är ju inte ngt som jag kan göra så mkt åt, jo jag kan ta första bästa bara för att slippa det men hur kommer jag må då, och det är säkerligen ngt som också påverkar hur jag mår. Det är ensamt att inte ha nån att ventilera med och som bryr sig om en på det där speciella sättet. Nån som kokat en kopp te tex tills man kommer hem från ett kvällspass. Men men det är ju ingen risk att det blir nån ändring på det för chansen att han med stort H ringer på dörren bara så där är ju obefintlig :) . Jag har inte så stora krav som ngr av er tror men det måste ju också fungera. Och vågar man lita på han med stort H ??
Just nu snurrar mängder med tankar i skallen på mig och det är ett rejält kaos. Har krypningar i hela kroppen, mår illa, rastlös men känner inte för att göra ngt och gråter för lilla minsta. Är detta vad man kallar en höstdepression eller vad är det?? Tänkte först inte skriva om hur jag mår här för jag vet allt att det finns nån som säkerligen skrattar gott när de läst och de som bryr sig om mig vet om hur jag mår eller har känt av det men gör det iaf för det kanske kan ploppa upp ngt råd om hur jag ska tänka.
Kommentarer
Trackback
