Mitt bollplank

Denna lilla islandshäst jag nu har ger mig så mkt huvudbry att jag blir snart knäpp, ja knäppare :) , för VAD är det som gör att han stressar igång och VAD finns det att göra åt det??

Som igår....tog in honom från hagen och han kom tom fram till mig o hagen och gick så snällt bakom mig på vägen till stallet fastän det kom en bil...band upp honom i gången och började borsta honom, märker att han helt plötsligt blir spänd, höjer huvudet och så hör jag hans hjärta slå plus att han skakar lite....det fanns absolut inget att reagera på och allt var som vanligt..ja ja detta fortsätter under borstning och sadling så då bestämmer jag mig för att hålla mig i paddocken men i skritt bara för att göra ngt...stressen och "flyktbeetendet" ökar när vi kommer in i paddocken och han reagerar på allt och inget och vad jag än gör så ger det ingen lugnande effekt utan han blir bara mer och mer stressad så efter en stund bestämmer jag mig för lite trav för att få honom att tänka på mig och framåt istället för att leta spöken och vips så kan han visst tölta i högt tempo även om det fladdrar in ett och annat travsteg, går ner till skritt igen rätt omgående då det bara blev mer stress och har nu en häst som det rinner svett av och som låter som om han sprungit för livet....han fortsätter att reagera på allt och koncentrerar sig på allt annat än mig så avslutar vårat psykopass med tårar i ögonen. VAD är det som händer och VAD ska jag göra när det blir så här???? Messar både Johanna och Linda direkt och efter ngr mess ringer Johanna upp och vi pratar en stund. Hon berömmer mig för att jag inte ger upp och ger mig lite tips och råd om vad jag ska göra. Hon erbjuder sig också att komma ner men iom att han inte gör så här varje dag så känns det onödigt för han går ju säkert som "vanligt" när hon kommer. Hans trippiga jobbar vi ju på varje dag så det är ju inte det som var problemet igår utan hans stressade beetende som bara ploppar igång som om man tryckte på en knapp. Att sitta på honom då är som att sitta på en tickande bomb och jag gör allt jag kan för att hålla mig själv lugn och tänka positivt för vill ju försöka få honom att känna av det. Att jag höll mig i paddocken igår istället för att rida ut är av den enkla anledningen att jag inte vill att han kommer lös i trafiken för att åka av är jag inte det minsta rädd för utan det är ngt man får räkna med som ryttare men när han är som han var igår är det onödigt att utmana ödet och han kommer ju ingenstans när vi är i paddocken och jag kan säga er att det var nära att jag fick äta grus ngr ggr men åren med Lina har nog gett mig rätt bra balans trots allt :) .

 

Jaja idag är det en ny dag och vi får ta nya tag idag och tänka positivt. Det tråkiga är att vi backar i våran utveckling efter ett sånt dära ridpass och får börja om igen. Fick höra ngt annat tråkig igår också och det gör sååå ont i mitt hjärta och jag hoppas att den fina vita snart blir bra, räcker med Hrappur. Vilken otur Linda har haft nu i sommar.