Tacksam

Jaha mitt positiva tänk fortsätter och trots att jag blir upprörd på en del personer/saker så fixar jag att inte lägga onödig energi på det. YES!!

Tog en ridtur med Linda&Kjoi idag och det var en taggad vit häst kan jag lova er. Blev glad av en man som pratade vänligt med oss istället för att bli irriterad på ryttare i skogen. Min gråa tuffade på i sin takt så de fick allt vänta på oss med jämna mellanrum. Sen när vi kom tillbaka så testade Linda Wynja lite i galoppen och nu har jag fått lite mer verktyg att jobba med. Den där hästen åker man inte på utan man får allt jobba sa en trött Linda men hon sa också att det kommer att släppa men jag måste vara trägen och envisast. Vi kom oxå under ridturen fram till att det är ingen häst att visa exteriört, inget viktigt för mig iaf, och valet av hingst den dagen jag vill ta föl är viktig...Ypsilon faller dessvärre bort :( . Ja ja jag har inte köpt henne än. Så oerhört tacksam för all gratis hjälp jag får av Linda.

Sen åkte jag till ovalbanan för att kolla på de som tränade för Frida och jag kände på en gång att näe här platsar inte vi på länge och jag kände mig heller inte avis på de andra som red. Jo visst är det kul att göra ngt ihop ett gäng men vad jag menade är att vi har inte kommit så långt Wynja och jag att ovalen är ngt för oss för vi behöver ha fram lite mera vilja och framåtbjudning plus att vi måste testa ovalen en gång innan träning.
Väl där på plats så kom det en kvinna med en liten hund och hon släppte glatt fram sin medan jag höll Diva kort och påpekade att nja det här kommer inte att gå bra....hörde bakom ryggen att näe man ska aldrig hålla en hund i sträckt koppel i möten med nya men HALLÅ jag känner väl min hund och vet vad hon gör...kvinnan böjer sig då ner till Diva och pratar glatt med henne medans hon säger jo då det går nog bra bara man är före den tjuriga hunden. Vet ni, Diva lugnade sig och lade ner raggen och kikade tom efter dem när de gick iväg och när de senare kom tillbaka så lekte de tom. Vilken otroligt vänlig hundmänniska som trots att min hund morrar och har rest raggen tar sig tid att försöka lugna Diva och få henne att acceptera den andra hunden. Tusen tusen tack, du gjorde min dag. Än finns det hopp för Divas diva fasoner.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0