26/1-12...
...var ingen rolig dag och jag tror inte att jag har känt mig så hjälplös, ledsen och tom nångång. Det var den dagen bästa veterinären Kristin kom hem och hjälpte mig att ge Vilma det bästa avslutet på hennes tid hos mig. Usch nu rullar tårarna :( :( :(
Lyktan brevid hallonbusken på Vilmas grav som lyser året om.
Kommentarer
Trackback
