Mitt bollplank

Haft jobbar helg och det har varit en händelserik helg men jobbar ju med människor och inte med maskiner.

 

Divan har ju varit i Boo sen i tors och iom att det är fars dag idag så hämtade jag hem henne idag och det är sååååå skönt att ha henne hemma. Denna gång har det varit jättetomt utan henne. Grattis förresten älskade lilla pappa på fars dag....inte alltid perfekt och felfri men för mig den bästa pappan jag kan ha. Kul att se att Loke och Diva funkar bra nu och mitt hjärta smälter när pappa myser med hundarna och man verkligen ser på dem att de avgudar honom. Vet nog vart mitt djurälskande hjärta kommer ifrån :) .

 

Under Wynjas vila, ja det började innan, har det varit mååånga tankar hit och dit i min analyserande hjärna. Jag MÅSTE sänka kraven på mig själv, inte på Wynja, och låta det ta tid. Gör jag inte det så kommer min prestationsångest knäcka mig. Jag tror att Anna behöver komma och rida henne snart för att ge mig ett kvitto på hur läget är. Det här är nackdelen med att låna, vill ju göra det bästa för hästen och helst lite till :( . Min känsla att inte göra et bra jobb är också anledningen till att jag har gett upp med tidigare hästar istället för att bita ihop och kämpa vidare men man behöver också lite morot för att det ska vara roligt och inspirerande. Wynja är i grund och botten en jättetrevlig häst och det betyder mkt det med. Fick lite att tänka på via ngr pm på fejjan och nu måste jag ladda batterierna och starta om med ett positivt tänk och rejält sänka kraven på mig själv. Även om pm'na inte var så förstående så fick de mig att tänka till.

 

Mina krav och prestationsångest har nog ställt till det för mig många ggr i mitt liv. Jag ger nog upp för lätt istället för att kämpa. Känner väl också ofta att det finns bättre val för de människorna som är inblandade, jag är inte så mkt att kämpa för utan de har det bättre utan mig.  

 

Nähä nu ska jag ta och titta lite på fina Ola Rapace istället för att grubbla :)