Minnen
Är väl inne i en låg höstperiod, INTE höstdepression, och just nu är det inte mkt som får mig må bra.
Fick igår morse ett pm på fejjan och jag lovar er att det gjorde hela min dag, sen förstörde jag kanske allt genom ett svar igårkväll men det tar jag, och imorse fick jag ett sms som jag svarade på och som jag tänkt på hela dagen och bara blivit mer och mer förbannad över. Jag har känslor jag med och man leker inte med mig för jag har också ett värde.
Värde ja .....ibland undrar jag om hur folk tänker egentligen för en del tror att de är bättre än andra. Det är nog inte så många som "känner" mig och jag släpper inte heller många så nära inpå längre. För mig är det helt ok att vara den tråkiga singeltjejen som bara bryr sig om sin hund och sina hästar. Folk som inte har genomgått liknande saker/situationer som mig kan inte förstå och det kommer jag aldrig begära av dem men jag är desto mer förstående för folk över lag.
Såna hära låga dagar blir strulet med Wynjas gångarter jobbigt och jag ser ner på mig själv som ryttare el rättare sagt så känner jag mig helt värdelös när det kommer till islandshästridning. Jag deppar ner mig i fina minnen med mina tidigare hästar och jag vet att det gör ju inte saken bättre men det får mig att inte hamna helt under skosulorna för då vet jag att ngt med häst kan jag iaf. "Strulet" med gångarterna är väl lite av charmen med just islandshäst men jag har ju lite höga prestationskrav på mig och då blir det inget annat än pannkaka av allt.
Min prestationsångest finns i allt jag gör, har ju hela mitt liv fått höra att inget jag gör/säger duger, och det är ngt jag jobbar med VARJE dag. Jag är inte ute efter att göra saker perfekt för det kommer jag aldrig att lyckas med men jag vill vara nöjd med det jag gör och viktigast är att jag vill att andra uppskattar det jag gör.
Vet inte om det skulle kännas annorlunda med Wynja om hon var min för nu är hon ju fortf Annas och jag vill inget annat än att hon blir bättre till nästa sommar än vad hon var när jag hämtade henne. Ja tanken är ju fortf att köpa henne men samtidigt så är det ju inte helt mitt val och jag vill inte att hon då är i "sämre" skick än när jag hämtade henne.
Usch våran fina rådjursmamma är skadad och det ser inte bra ut. Vi kan inte se ngt öppet sår men ena frambenet är instabilt vid vändning, rakt fram haltar hon bara lite. Förrutom sina båda bebisar som ännu lyckats överleva vägen så har den av hennes bebisar från förra året som överlevt anslutit sig till dem så de är numera 4 st. De är såååå fina att titta på.
Mina små fyrbenta känner av min sinnesstämning och det är inte gott om plats brevid mig i soffan just nu för alla tre ligger så nära de bara kan vilket de inte gör varje kväll :) .....djur kan iaf inte dölja "känslor".
Och förrutom den kallelsen jag väntat på så har jag fått ytterligare en kallelse och hur de nu ska lyckas platta till de små det vet jag inte men lika bra att åka in och få det gjort. Ta alla fel på en gång .......
Näe nu återgår jag till minnena :)
Kommentarer
Trackback
