Lågt!!
Igår kom provsvaren och YES vi kan andas ut, det är INTE kvarka men det har ju iofs jag aldrig trott, utan BARA en bakterie. Så jäkla skönt så nu kan de som vill börja rida igen....ja jag vill ju också det men men det är ju som det är. Vi släppte Wynja en kortis på ridbanan igår och hon såg inte halt ut då men vågar inte chansa utan hon får vila nån dag till. El ska jag vara riktigt ärlig så vet jag inte om jag vågar för tänk om hon markerar igen.
Precis innan jag åkte hem igår sa Annlis " du är en ängel vet du det, du är min andra dotter" . Det både värmde i hjärtat och gjorde ont i själen.
Igår åkte sängramen så nu ligger vi väldigt lågt om nätterna men det går ju bra, lite jobbigt bara för en del att ta sig upp :) . Nu måste jag ju ha tag på 8 sängben och 2 sängbord men har faktiskt en idé till båda men väntar till sänggaveln är på plats så att jag vet att jag tänkt rätt.
Flytta!?! Vaddå ska jag?!? Gahhh!!!!! Jag har helt tappat fokus och kommer inte igång med packandet utan bär bara runt på mina saker från ett rum till nästa. Jo jag vill flytta men själva flytten bär emot för det är ju så jäkla trist med kånkandet av saker, ja och särskilt jobbigt blire denna igång iom att det bara är jag och Marina och ev Olle, och sen flyttstädandet. Men men om en vecka är det igång.
Tänker mig flytten som en "nystart" av mitt liv och vet ni...för 10 år sen samma datum så flyttade jag in i just samma lägenhet och gjorde då som nyskild verkligen en nystart i livet. Måste försöka lämna allt jag gjort "fel" och allt jag ångrat bakom mig och bara tänka positivt och framåt sen när jag är på plats i lägenheten. Måste också börja tänka på mig själv vilket jag tjatar om och om igen om men det är inte så jäkla lätt när ens självkänsla och självförtroende är under skosulorna. Min känsla att jag inget är värd sitter djupt fast inom mig och varje bakslag får den att etsa sig fast ännu mer. Ta tex Wynja....jag var sååååå jäkla nöjd över våran prestation på tävlingen, för mig var den lika med att vinna, men så kom hältan som ett slag i ansiktet och nu vet jag inte om jag vill rida. Jag vågar inte slappna av och låta positiva saker lyfta mig för motgångarna har varit sååååå många fler så det känns mer "normalt" . MEN å andra sidan så finns det säkert de som har det jävligare än mig så så länge mina fyrbenta har det bra så rullar livet på .
Packa var det :) :) :)
Precis innan jag åkte hem igår sa Annlis " du är en ängel vet du det, du är min andra dotter" . Det både värmde i hjärtat och gjorde ont i själen.
Igår åkte sängramen så nu ligger vi väldigt lågt om nätterna men det går ju bra, lite jobbigt bara för en del att ta sig upp :) . Nu måste jag ju ha tag på 8 sängben och 2 sängbord men har faktiskt en idé till båda men väntar till sänggaveln är på plats så att jag vet att jag tänkt rätt.
Flytta!?! Vaddå ska jag?!? Gahhh!!!!! Jag har helt tappat fokus och kommer inte igång med packandet utan bär bara runt på mina saker från ett rum till nästa. Jo jag vill flytta men själva flytten bär emot för det är ju så jäkla trist med kånkandet av saker, ja och särskilt jobbigt blire denna igång iom att det bara är jag och Marina och ev Olle, och sen flyttstädandet. Men men om en vecka är det igång.
Tänker mig flytten som en "nystart" av mitt liv och vet ni...för 10 år sen samma datum så flyttade jag in i just samma lägenhet och gjorde då som nyskild verkligen en nystart i livet. Måste försöka lämna allt jag gjort "fel" och allt jag ångrat bakom mig och bara tänka positivt och framåt sen när jag är på plats i lägenheten. Måste också börja tänka på mig själv vilket jag tjatar om och om igen om men det är inte så jäkla lätt när ens självkänsla och självförtroende är under skosulorna. Min känsla att jag inget är värd sitter djupt fast inom mig och varje bakslag får den att etsa sig fast ännu mer. Ta tex Wynja....jag var sååååå jäkla nöjd över våran prestation på tävlingen, för mig var den lika med att vinna, men så kom hältan som ett slag i ansiktet och nu vet jag inte om jag vill rida. Jag vågar inte slappna av och låta positiva saker lyfta mig för motgångarna har varit sååååå många fler så det känns mer "normalt" . MEN å andra sidan så finns det säkert de som har det jävligare än mig så så länge mina fyrbenta har det bra så rullar livet på .
Packa var det :) :) :)
Kommentarer
Trackback
